publicerad: 2015
uppge
upp|ge
el. åld. upp|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 informera om, meddela: uppge namn och adress2 ge ifrån sig, utstöta: uppge el. ge upp ett skri av smärta3 låta fara, släppa: de fick uppge el. ge upp alla planer på en utlandsresa
| Finita former | |
|---|---|
| uppger (uppgiver) | presens aktiv |
| uppges (uppgivs, uppgives) | presens passiv |
| uppgav | preteritum aktiv |
| uppgavs | preteritum passiv |
| uppge (uppgiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppge (uppgiva) | infinitiv aktiv |
| att uppges (uppgivas) | infinitiv passiv |
| har/hade uppgett (uppgivit) | supinum aktiv |
| har/hade uppgetts (uppgivits) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppgivande | |
| Perfekt particip | |
| en uppgiven + substantiv | |
| ett uppgivet + substantiv | |
| den/det/de uppgivna + substantiv | |
| den uppgivne + maskulint substantiv | |


