publicerad: 2015
uppgivenhetssyndrom
upp·given·hets|syn·drom
substantiv
~et; pl. ~ • inom psykiatrin
Singular | |
---|---|
ett uppgivenhetssyndrom | obestämd form |
ett uppgivenhetssyndroms | obestämd form genitiv |
uppgivenhetssyndromet | bestämd form |
uppgivenhetssyndromets | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppgivenhetssyndrom | obestämd form |
uppgivenhetssyndroms | obestämd form genitiv |
uppgivenhetssyndromen | bestämd form |
uppgivenhetssyndromens | bestämd form genitiv |