publicerad: 2015
uppgrundning
upp|grund·ning
substantiv
~en ~ar grunda
Singular | |
---|---|
en uppgrundning | obestämd form |
en uppgrundnings | obestämd form genitiv |
uppgrundningen | bestämd form |
uppgrundningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppgrundningar | obestämd form |
uppgrundningars | obestämd form genitiv |
uppgrundningarna | bestämd form |
uppgrundningarnas | bestämd form genitiv |