SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
uppgång
upp|­gång substantiv ~en ~ar rörelse upp­åt; äv. bildl.: ​solens upp­gång och ned­gång; ​börsens upp­gångväg el. trappa upp till ngt; trapp­hus i hyres­fastighettill uppgå 2
Singular
en uppgångobestämd form
en uppgångsobestämd form genitiv
uppgångenbestämd form
uppgångensbestämd form genitiv
Plural
uppgångarobestämd form
uppgångarsobestämd form genitiv
uppgångarnabestämd form
uppgångarnasbestämd form genitiv