publicerad: 2015
uppgång
upp|gång
substantiv
~en ~ar 1 rörelse uppåt; äv. bildl.: solens uppgång och nedgång; börsens uppgång2 väg el. trappa upp till ngt; trapphus i hyresfastighet3 till uppgå 2
Singular | |
---|---|
en uppgång | obestämd form |
en uppgångs | obestämd form genitiv |
uppgången | bestämd form |
uppgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppgångar | obestämd form |
uppgångars | obestämd form genitiv |
uppgångarna | bestämd form |
uppgångarnas | bestämd form genitiv |