publicerad: 2015
upphandlare
upp|handl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑handlarna upphandla
| Singular | |
|---|---|
| en upphandlare | obestämd form |
| en upphandlares | obestämd form genitiv |
| upphandlaren | bestämd form |
| upphandlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| upphandlare | obestämd form |
| upphandlares | obestämd form genitiv |
| upphandlarna | bestämd form |
| upphandlarnas | bestämd form genitiv |


