publicerad: 2015
upphöra
upp|höra
verb
‑hörde, ‑hört, pres. ‑hör • sluta: regnet upphörde el. (sällan) hörde upp
| Finita former | |
|---|---|
| upphör | presens aktiv |
| upphörde | preteritum aktiv |
| upphör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att upphöra | infinitiv aktiv |
| har/hade upphört | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| upphörande | |
| Perfekt particip | |
| en upphörd + substantiv | |
| ett upphört + substantiv | |
| den/det/de upphörda + substantiv | |


