publicerad: 2015
uppklarning
1upp|klarn·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨meteor.⟩ klarna
| Singular | |
|---|---|
| en uppklarning | obestämd form |
| en uppklarnings | obestämd form genitiv |
| uppklarningen | bestämd form |
| uppklarningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| uppklarningar | obestämd form |
| uppklarningars | obestämd form genitiv |
| uppklarningarna | bestämd form |
| uppklarningarnas | bestämd form genitiv |


