publicerad: 2015
uppkomma
upp|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • komma till stånd, uppstå
Finita former | |
---|---|
uppkommer | presens aktiv |
uppkom | preteritum aktiv |
uppkom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppkomma | infinitiv aktiv |
har/hade uppkommit | supinum aktiv |
Presens particip | |
uppkommande | |
Perfekt particip | |
en uppkommen + substantiv | |
ett uppkommet + substantiv | |
den/det/de uppkomna + substantiv |