publicerad: 2015
uppkomma
upp|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • komma till stånd, uppstå
| Finita former | |
|---|---|
| uppkommer | presens aktiv |
| uppkom | preteritum aktiv |
| uppkom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppkomma | infinitiv aktiv |
| har/hade uppkommit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| uppkommande | |
| Perfekt particip | |
| en uppkommen + substantiv | |
| ett uppkommet + substantiv | |
| den/det/de uppkomna + substantiv | |


