publicerad: 2015
uppmärksamhetsstörning
upp·märk·sam·hets|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 uppmärksamhet
| Singular | |
|---|---|
| en uppmärksamhetsstörning | obestämd form |
| en uppmärksamhetsstörnings | obestämd form genitiv |
| uppmärksamhetsstörningen | bestämd form |
| uppmärksamhetsstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| uppmärksamhetsstörningar | obestämd form |
| uppmärksamhetsstörningars | obestämd form genitiv |
| uppmärksamhetsstörningarna | bestämd form |
| uppmärksamhetsstörningarnas | bestämd form genitiv |


