publicerad: 2015
uppmärksamhetsstörning
upp·märk·sam·hets|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 uppmärksamhet
Singular | |
---|---|
en uppmärksamhetsstörning | obestämd form |
en uppmärksamhetsstörnings | obestämd form genitiv |
uppmärksamhetsstörningen | bestämd form |
uppmärksamhetsstörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppmärksamhetsstörningar | obestämd form |
uppmärksamhetsstörningars | obestämd form genitiv |
uppmärksamhetsstörningarna | bestämd form |
uppmärksamhetsstörningarnas | bestämd form genitiv |