publicerad: 2015
uppmäta
upp|mäta
verb
‑mätte ‑mätt • uppmäta el. mäta upp en sträcka
| Finita former | |
|---|---|
| uppmäter | presens aktiv |
| uppmäts (uppmätes) | presens passiv |
| uppmätte | preteritum aktiv |
| uppmättes | preteritum passiv |
| uppmät | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppmäta | infinitiv aktiv |
| att uppmätas | infinitiv passiv |
| har/hade uppmätt | supinum aktiv |
| har/hade uppmätts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppmätande | |
| Perfekt particip | |
| en uppmätt + substantiv | |
| ett uppmätt + substantiv | |
| den/det/de uppmätta + substantiv | |
| den uppmätte + maskulint substantiv | |


