publicerad: 2015
uppröra
upp|röra
verb
‑rörde, ‑rört, pres. ‑rör • förarga kraftigt: uppröra ngns känslor
| Finita former | |
|---|---|
| upprör | presens aktiv |
| upprörs (uppröres) | presens passiv |
| upprörde | preteritum aktiv |
| upprördes | preteritum passiv |
| upprör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppröra | infinitiv aktiv |
| att uppröras | infinitiv passiv |
| har/hade upprört | supinum aktiv |
| har/hade upprörts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| upprörande | |
| Perfekt particip | |
| en upprörd + substantiv | |
| ett upprört + substantiv | |
| den/det/de upprörda + substantiv | |
| den upprörde + maskulint substantiv | |


