publicerad: 2015
uppstå
upp|stå
verb
‑stod, ‑stått, ‑stånden ‑ståndet ‑ståndna, pres. ‑står 1 börja finnas, uppkomma: skadan hade uppstått genom nötning2 ⟨särsk. relig.⟩ åter bli levande: Jesus uppstod el. stod upp från de döda
| Finita former | |
|---|---|
| uppstår | presens aktiv |
| uppstod | preteritum aktiv |
| uppstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppstå | infinitiv aktiv |
| har/hade uppstått | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| uppstående | |
| Perfekt particip | |
| en uppstånden + substantiv | |
| ett uppståndet + substantiv | |
| den/det/de uppståndna + substantiv | |
| den uppståndne + maskulint substantiv | |


