publicerad: 2015
uppstå
upp|stå
verb
‑stod, ‑stått, ‑stånden ‑ståndet ‑ståndna, pres. ‑står 1 börja finnas, uppkomma: skadan hade uppstått genom nötning2 ⟨särsk. relig.⟩ åter bli levande: Jesus uppstod el. stod upp från de döda
Finita former | |
---|---|
uppstår | presens aktiv |
uppstod | preteritum aktiv |
uppstå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppstå | infinitiv aktiv |
har/hade uppstått | supinum aktiv |
Presens particip | |
uppstående | |
Perfekt particip | |
en uppstånden + substantiv | |
ett uppståndet + substantiv | |
den/det/de uppståndna + substantiv | |
den uppståndne + maskulint substantiv |