publicerad: 2015
upptorning
upp|torn·ing
substantiv
~en ~ar • av is; till torna upp sig
Singular | |
---|---|
en upptorning | obestämd form |
en upptornings | obestämd form genitiv |
upptorningen | bestämd form |
upptorningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upptorningar | obestämd form |
upptorningars | obestämd form genitiv |
upptorningarna | bestämd form |
upptorningarnas | bestämd form genitiv |