publicerad: 2015
uppväcka
upp|väcka
verb
‑väckte ‑väckt 1 orsaka, vålla: uppväcka någons vrede2 väcka till nytt liv: Jesus uppväckte el. väckte upp döda
Finita former | |
---|---|
uppväcker | presens aktiv |
uppväcks (uppväckes) | presens passiv |
uppväckte | preteritum aktiv |
uppväcktes | preteritum passiv |
uppväck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppväcka | infinitiv aktiv |
att uppväckas | infinitiv passiv |
har/hade uppväckt | supinum aktiv |
har/hade uppväckts | supinum passiv |
Presens particip | |
uppväckande | |
Perfekt particip | |
en uppväckt + substantiv | |
ett uppväckt + substantiv | |
den/det/de uppväckta + substantiv | |
den uppväckte + maskulint substantiv |