publicerad: 2015
uraffär
ur|af·fär
substantiv
~en ~er • till 2ur affär 1
Singular | |
---|---|
en uraffär | obestämd form |
en uraffärs | obestämd form genitiv |
uraffären | bestämd form |
uraffärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uraffärer | obestämd form |
uraffärers | obestämd form genitiv |
uraffärerna | bestämd form |
uraffärernas | bestämd form genitiv |