SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
urmakare
ur|­mak·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna till 2ur -makare
Singular
en urmakareobestämd form
en urmakaresobestämd form genitiv
urmakarenbestämd form
urmakarensbestämd form genitiv
Plural
urmakareobestämd form
urmakaresobestämd form genitiv
urmakarnabestämd form
urmakarnasbestämd form genitiv