publicerad: 2015
urmakeri
ur|mak·eri
[‑eri´ el. u`r‑]
substantiv
~et ~er 1ur -makeri
Singular | |
---|---|
ett urmakeri | obestämd form |
ett urmakeris | obestämd form genitiv |
urmakeriet | bestämd form |
urmakeriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urmakerier | obestämd form |
urmakeriers | obestämd form genitiv |
urmakerierna | bestämd form |
urmakeriernas | bestämd form genitiv |