publicerad: 2015
utbyte
ut|byte
substantiv
~t ~n 1 det att byta ut ngn/ngt; det att utväxla tjänster och gentjänster2 vinst, fördel: hon hade stort utbyte av kursen – Alla sammansättn. med utbytes- hör till utbyte 1.
Singular | |
---|---|
ett utbyte | obestämd form |
ett utbytes | obestämd form genitiv |
utbytet | bestämd form |
utbytets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbyten | obestämd form |
utbytens | obestämd form genitiv |
utbytena | bestämd form |
utbytenas | bestämd form genitiv |