SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utbyte
ut|­byte substantiv ~t ~n det att byta ut ngn/ngt; det att ut­växla tjänster och gen­tjänstervinst, för­del: ​hon hade stort ut­byte av kursen​ – Alla sammansättn. med utbytes- hör till utbyte 1.
Singular
ett utbyteobestämd form
ett utbytesobestämd form genitiv
utbytetbestämd form
utbytetsbestämd form genitiv
Plural
utbytenobestämd form
utbytensobestämd form genitiv
utbytenabestämd form
utbytenasbestämd form genitiv