publicerad: 2015
utdriva
ut|driva
verb
‑drev, ‑drivit, ‑driven ‑drivet ‑drivna, pres. ‑driver • med våld få att försvinna: utdriva el. vanl. driva ut onda andar
| Finita former | |
|---|---|
| utdriver | presens aktiv |
| utdrivs (utdrives) | presens passiv |
| utdrev | preteritum aktiv |
| utdrevs | preteritum passiv |
| utdriv | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utdriva | infinitiv aktiv |
| att utdrivas | infinitiv passiv |
| har/hade utdrivit | supinum aktiv |
| har/hade utdrivits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utdrivande | |
| Perfekt particip | |
| en utdriven + substantiv | |
| ett utdrivet + substantiv | |
| den/det/de utdrivna + substantiv | |
| den utdrivne + maskulint substantiv | |


