publicerad: 2015
utdunstning
ut|dunst·ning
substantiv
~en ~ar • till utdunsta 1,2
Singular | |
---|---|
en utdunstning | obestämd form |
en utdunstnings | obestämd form genitiv |
utdunstningen | bestämd form |
utdunstningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utdunstningar | obestämd form |
utdunstningars | obestämd form genitiv |
utdunstningarna | bestämd form |
utdunstningarnas | bestämd form genitiv |