publicerad: 2015
utesovare
ute|sov·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sovarna • uteliggare
Singular | |
---|---|
en utesovare | obestämd form |
en utesovares | obestämd form genitiv |
utesovaren | bestämd form |
utesovarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utesovare | obestämd form |
utesovares | obestämd form genitiv |
utesovarna | bestämd form |
utesovarnas | bestämd form genitiv |