publicerad: 2015
utfrågare
ut|fråg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑frågarna utfråga
| Singular | |
|---|---|
| en utfrågare | obestämd form |
| en utfrågares | obestämd form genitiv |
| utfrågaren | bestämd form |
| utfrågarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| utfrågare | obestämd form |
| utfrågares | obestämd form genitiv |
| utfrågarna | bestämd form |
| utfrågarnas | bestämd form genitiv |


