publicerad: 2015
utlösning
ut|lös·ning
substantiv
~en ~ar 1 igångsättning2 orgasm – Alla sammansättn. med utlösnings- hör till utlösning 1.
Singular | |
---|---|
en utlösning | obestämd form |
en utlösnings | obestämd form genitiv |
utlösningen | bestämd form |
utlösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlösningar | obestämd form |
utlösningars | obestämd form genitiv |
utlösningarna | bestämd form |
utlösningarnas | bestämd form genitiv |