publicerad: 2015
utmätningsman
ut·mät·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen utmätning 1man 1
Singular | |
---|---|
en utmätningsman | obestämd form |
en utmätningsmans | obestämd form genitiv |
utmätningsmannen | bestämd form |
utmätningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utmätningsmän | obestämd form |
utmätningsmäns | obestämd form genitiv |
utmätningsmännen | bestämd form |
utmätningsmännens | bestämd form genitiv |