publicerad: 2015
utrikespolitiker
ut·rik·es|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ utrikespolitik
Singular | |
---|---|
en utrikespolitiker | obestämd form |
en utrikespolitikers | obestämd form genitiv |
utrikespolitikern | bestämd form |
utrikespolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
utrikespolitiker | obestämd form |
utrikespolitikers | obestämd form genitiv |
utrikespolitikerna | bestämd form |
utrikespolitikernas | bestämd form genitiv |