publicerad: 2015
utrymningsorder
ut·rym·nings|order
substantiv
~n; pl. ~ utrymning 1 order 1
Singular | |
---|---|
en utrymningsorder | obestämd form |
en utrymningsorders | obestämd form genitiv |
utrymningsordern | bestämd form |
utrymningsorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
utrymningsorder | obestämd form |
utrymningsorders | obestämd form genitiv |
utrymningsorderna | bestämd form |
utrymningsordernas | bestämd form genitiv |