publicerad: 2015
utstå
ut|stå
verb
‑stod, ‑stått, ‑stånden ‑ståndet ‑ståndna, pres. ‑står • utsättas för, tåla: han fick utstå mycket kritik el. stå ut med mycket kritik
| Finita former | |
|---|---|
| utstår | presens aktiv |
| utstås | presens passiv |
| utstod | preteritum aktiv |
| utstods | preteritum passiv |
| utstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utstå | infinitiv aktiv |
| att utstås | infinitiv passiv |
| har/hade utstått | supinum aktiv |
| har/hade utståtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utstående | |
| Perfekt particip | |
| en utstånden + substantiv | |
| ett utståndet + substantiv | |
| den/det/de utståndna + substantiv | |
| den utståndne + maskulint substantiv | |


