publicerad: 2015
utvikning
ut|vik·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att vika ut ngt2 avvikelse från det egentliga ämnet: talaren gjorde en liten utvikning
Singular | |
---|---|
en utvikning | obestämd form |
en utviknings | obestämd form genitiv |
utvikningen | bestämd form |
utvikningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utvikningar | obestämd form |
utvikningars | obestämd form genitiv |
utvikningarna | bestämd form |
utvikningarnas | bestämd form genitiv |