publicerad: 2015
vansinnesutbrott
van·sinn·es|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ • till utbrott 2 vansinne
Singular | |
---|---|
ett vansinnesutbrott | obestämd form |
ett vansinnesutbrotts | obestämd form genitiv |
vansinnesutbrottet | bestämd form |
vansinnesutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vansinnesutbrott | obestämd form |
vansinnesutbrotts | obestämd form genitiv |
vansinnesutbrotten | bestämd form |
vansinnesutbrottens | bestämd form genitiv |