publicerad: 2015
varg
varg
substantiv
~en ~ar 1 ett djur2 träd med vid krona och stora grenar3 tekniskt fördärvat arbetsstycke – I sammansättn. varg-, ngn gång varga-; alla sådana sammansättn. hör till varg 1.
| Singular | |
|---|---|
| en varg | obestämd form |
| en vargs | obestämd form genitiv |
| vargen | bestämd form |
| vargens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vargar | obestämd form |
| vargars | obestämd form genitiv |
| vargarna | bestämd form |
| vargarnas | bestämd form genitiv |


