publicerad: 2015
vargering
varg·er·ing
substantiv
~en ~ar • reservtrupp på Indelningsverkets tid
| Singular | |
|---|---|
| en vargering | obestämd form |
| en vargerings | obestämd form genitiv |
| vargeringen | bestämd form |
| vargeringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vargeringar | obestämd form |
| vargeringars | obestämd form genitiv |
| vargeringarna | bestämd form |
| vargeringarnas | bestämd form genitiv |


