publicerad: 2015
vargtjut
varg|tjut
substantiv
~et; pl. ~ varg 1 tjuta
Singular | |
---|---|
ett vargtjut | obestämd form |
ett vargtjuts | obestämd form genitiv |
vargtjutet | bestämd form |
vargtjutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vargtjut | obestämd form |
vargtjuts | obestämd form genitiv |
vargtjuten | bestämd form |
vargtjutens | bestämd form genitiv |