SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vargtjut
varg|­tjut substantiv ~et; pl. ~ varg 1 tjuta
Singular
ett vargtjutobestämd form
ett vargtjutsobestämd form genitiv
vargtjutetbestämd form
vargtjutetsbestämd form genitiv
Plural
vargtjutobestämd form
vargtjutsobestämd form genitiv
vargtjutenbestämd form
vargtjutensbestämd form genitiv