publicerad: 2015
vargunge
varg|unge
substantiv
~n ‑ungar • ⟨ngt åld.⟩ äv. pojkscout i lägsta åldersklassen; jfr miniorscout
Singular | |
---|---|
en vargunge | obestämd form |
en vargunges | obestämd form genitiv |
vargungen | bestämd form |
vargungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vargungar | obestämd form |
vargungars | obestämd form genitiv |
vargungarna | bestämd form |
vargungarnas | bestämd form genitiv |