publicerad: 2015
vargunge
varg|unge
substantiv
~n ‑ungar • ⟨ngt åld.⟩ äv. pojkscout i lägsta åldersklassen; jfr miniorscout
| Singular | |
|---|---|
| en vargunge | obestämd form |
| en vargunges | obestämd form genitiv |
| vargungen | bestämd form |
| vargungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vargungar | obestämd form |
| vargungars | obestämd form genitiv |
| vargungarna | bestämd form |
| vargungarnas | bestämd form genitiv |


