publicerad: 2015
varningsblinker
varn·ings|blinker
substantiv
~n; pl. ‑blinkrar • på bil
Singular | |
---|---|
en varningsblinker | obestämd form |
en varningsblinkers | obestämd form genitiv |
varningsblinkern | bestämd form |
varningsblinkerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
varningsblinkrar | obestämd form |
varningsblinkrars | obestämd form genitiv |
varningsblinkrarna | bestämd form |
varningsblinkrarnas | bestämd form genitiv |