SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vecka
1vecka substantiv ~n veckor ​ – I sammansättn. vecko-, ngn gång veck-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till 1vecka.
Singular
en veckaobestämd form
en veckasobestämd form genitiv
veckanbestämd form
veckansbestämd form genitiv
Plural
veckorobestämd form
veckorsobestämd form genitiv
veckornabestämd form
veckornasbestämd form genitiv
2vecka verb ~de ~t lägga i veck
Finita former
veckarpresens aktiv
veckaspresens passiv
veckadepreteritum aktiv
veckadespreteritum passiv
veckaimperativ aktiv
Infinita former
att veckainfinitiv aktiv
att veckasinfinitiv passiv
har/hade veckatsupinum aktiv
har/hade veckatssupinum passiv
Presens particip
veckande
Perfekt particip
en veckad + substantiv
ett veckat + substantiv
den/det/de veckade + substantiv
vecka sig bli veckig
Ordform(er)vecka sig