publicerad: 2015
verifikat
veri·fik·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • bestyrkande handling el. bilaga, kvitto
Singular | |
---|---|
ett verifikat | obestämd form |
ett verifikats | obestämd form genitiv |
verifikatet | bestämd form |
verifikatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
verifikat | obestämd form |
verifikats | obestämd form genitiv |
verifikaten | bestämd form |
verifikatens | bestämd form genitiv |