publicerad: 2015
vertikalvinkel
vert·ik·al|vinkel
substantiv
~n ‑vinklar • vertikalvinklar motstående lika stora vinklar vid två räta linjers skärningspunkt
Singular | |
---|---|
en vertikalvinkel | obestämd form |
en vertikalvinkels | obestämd form genitiv |
vertikalvinkeln | bestämd form |
vertikalvinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vertikalvinklar | obestämd form |
vertikalvinklars | obestämd form genitiv |
vertikalvinklarna | bestämd form |
vertikalvinklarnas | bestämd form genitiv |