publicerad: 2015
vicka
vicka
verb
~de ~t 1 vara ostadig; gunga2 röra fram och åter3 ⟨vard.⟩ vikariera
Finita former | |
---|---|
vickar | presens aktiv |
vickas | presens passiv |
vickade | preteritum aktiv |
vickades | preteritum passiv |
vicka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vicka | infinitiv aktiv |
att vickas | infinitiv passiv |
har/hade vickat | supinum aktiv |
har/hade vickats | supinum passiv |
Presens particip | |
vickande |