publicerad: 2015
vifta
1vifta
verb
~de ~t • göra yviga rörelser med armarna: barnen viftade med små flaggor
| Finita former | |
|---|---|
| viftar | presens aktiv |
| viftas | presens passiv |
| viftade | preteritum aktiv |
| viftades | preteritum passiv |
| vifta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vifta | infinitiv aktiv |
| att viftas | infinitiv passiv |
| har/hade viftat | supinum aktiv |
| har/hade viftats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| viftande | |
2vifta
substantiv
~n viftor • ett redskap att fläkta sig med
| Singular | |
|---|---|
| en vifta | obestämd form |
| en viftas | obestämd form genitiv |
| viftan | bestämd form |
| viftans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| viftor | obestämd form |
| viftors | obestämd form genitiv |
| viftorna | bestämd form |
| viftornas | bestämd form genitiv |


