publicerad: 2015
viloläger
vilo|läger
substantiv
‑lägret; pl. ~, best. pl. ‑lägren • ⟨ngt högt.⟩ plats ofta säng e.d. för vila
Singular | |
---|---|
ett viloläger | obestämd form |
ett vilolägers | obestämd form genitiv |
vilolägret | bestämd form |
vilolägrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
viloläger | obestämd form |
vilolägers | obestämd form genitiv |
vilolägren | bestämd form |
vilolägrens | bestämd form genitiv |