publicerad: 2015
vilohem
vilo|hem
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till 1hem 2 1vila
Singular | |
---|---|
ett vilohem | obestämd form |
ett vilohems | obestämd form genitiv |
vilohemmet | bestämd form |
vilohemmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vilohem | obestämd form |
vilohems | obestämd form genitiv |
vilohemmen | bestämd form |
vilohemmens | bestämd form genitiv |