publicerad: 2015
vilseföra
vilse|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för vilse föra
| Finita former | |
|---|---|
| vilseför | presens aktiv |
| vilseförs (vilseföres) | presens passiv |
| vilseförde | preteritum aktiv |
| vilsefördes | preteritum passiv |
| vilseför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vilseföra | infinitiv aktiv |
| att vilseföras | infinitiv passiv |
| har/hade vilsefört | supinum aktiv |
| har/hade vilseförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vilseförande | |
| Perfekt particip | |
| en vilseförd + substantiv | |
| ett vilsefört + substantiv | |
| den/det/de vilseförda + substantiv | |
| den vilseförde + maskulint substantiv | |


