publicerad: 2015
vind
1vind
substantiv
~en ~ar 1 luft i rörelse; äv. bildl.; (lämna barnen) vind för våg utan tillsyn2 utrymme mellan inner- och yttertak i hus3 vindspel; brunnssvängel – I sammansättn. vind- (till 1 och 3), vinds- (till 2); nästan alla sammansättn. med vind- hör till 1vind 1.
| Singular | |
|---|---|
| en vind | obestämd form |
| en vinds | obestämd form genitiv |
| vinden | bestämd form |
| vindens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vindar | obestämd form |
| vindars | obestämd form genitiv |
| vindarna | bestämd form |
| vindarnas | bestämd form genitiv |


