SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vind
1vind substantiv ~en ~ar luft i rörelse; äv. bildl.; ​(lämna barnen) vind för våg utan till­synut­rymme mellan inner- och ytter­tak i husvind­spel; brunns­svängel​ – I sammansättn. vind- (till 1 och 3), vinds- (till 2); nästan alla sammansättn. med vind- hör till 1vind 1.
Singular
en vindobestämd form
en vindsobestämd form genitiv
vindenbestämd form
vindensbestämd form genitiv
Plural
vindarobestämd form
vindarsobestämd form genitiv
vindarnabestämd form
vindarnasbestämd form genitiv
2vind adjektiv vint ~a snedvriden, skev
Positiv
en vind + substantiv
ett vint + substantiv
den/det/de vinda + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de vindare + substantiv
Superlativ
är vindast
den/det/de vindaste + substantiv