publicerad: 2015
vind
1vind
substantiv
~en ~ar 1 luft i rörelse; äv. bildl.; (lämna barnen) vind för våg utan tillsyn2 utrymme mellan inner- och yttertak i hus3 vindspel; brunnssvängel – I sammansättn. vind- (till 1 och 3), vinds- (till 2); nästan alla sammansättn. med vind- hör till 1vind 1.
Singular | |
---|---|
en vind | obestämd form |
en vinds | obestämd form genitiv |
vinden | bestämd form |
vindens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindar | obestämd form |
vindars | obestämd form genitiv |
vindarna | bestämd form |
vindarnas | bestämd form genitiv |