publicerad: 2015
vinda
1vinda
substantiv
~n vindor 1 anordning för uppvindning t.ex. av garn2 en växt
| Singular | |
|---|---|
| en vinda | obestämd form |
| en vindas | obestämd form genitiv |
| vindan | bestämd form |
| vindans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vindor | obestämd form |
| vindors | obestämd form genitiv |
| vindorna | bestämd form |
| vindornas | bestämd form genitiv |
2vinda
verb
~de ~t 1 linda; slingra2 se med vänster och höger öga åt olika håll, skela
| Finita former | |
|---|---|
| vindar | presens aktiv |
| vindas | presens passiv |
| vindade | preteritum aktiv |
| vindades | preteritum passiv |
| vinda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vinda | infinitiv aktiv |
| att vindas | infinitiv passiv |
| har/hade vindat | supinum aktiv |
| har/hade vindats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vindande | |
vinda upp
• manövrera upp med snurrande anordningInfinita former att vinda upp infinitiv aktiv Presens particip uppvindande


