publicerad: 2015
vissla
1vissla
substantiv
~n visslor • en typ av signalanordning
Singular | |
---|---|
en vissla | obestämd form |
en visslas | obestämd form genitiv |
visslan | bestämd form |
visslans | bestämd form genitiv |
Plural | |
visslor | obestämd form |
visslors | obestämd form genitiv |
visslorna | bestämd form |
visslornas | bestämd form genitiv |
2vissla
verb
~de ~t • frambringa toner ofta genom att forma munnen till ett o och blåsa – I sammansättn. vissel-; alla sådana sammansättn. hör till 2vissla.
Finita former | |
---|---|
visslar | presens aktiv |
visslas | presens passiv |
visslade | preteritum aktiv |
visslades | preteritum passiv |
vissla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vissla | infinitiv aktiv |
att visslas | infinitiv passiv |
har/hade visslat | supinum aktiv |
har/hade visslats | supinum passiv |
Presens particip | |
visslande | |
Perfekt particip | |
en visslad + substantiv | |
ett visslat + substantiv | |
den/det/de visslade + substantiv |
vissla ut
• vissla åt ngn som tecken på missnöjeInfinita former att vissla ut infinitiv aktiv Presens particip utvisslande Perfekt particip en utvisslad + substantiv ett utvisslat + substantiv den/det/de utvisslade + substantiv