publicerad: 2015
våldsutbrott
vålds|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ • till utbrott 2 våld
Singular | |
---|---|
ett våldsutbrott | obestämd form |
ett våldsutbrotts | obestämd form genitiv |
våldsutbrottet | bestämd form |
våldsutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
våldsutbrott | obestämd form |
våldsutbrotts | obestämd form genitiv |
våldsutbrotten | bestämd form |
våldsutbrottens | bestämd form genitiv |