publicerad: 2015
väghinder
väg|hinder
substantiv
‑hindret; pl. ~, best. pl. ‑hindren väg 1 hinder
Singular | |
---|---|
ett väghinder | obestämd form |
ett väghinders | obestämd form genitiv |
väghindret | bestämd form |
väghindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väghinder | obestämd form |
väghinders | obestämd form genitiv |
väghindren | bestämd form |
väghindrens | bestämd form genitiv |