publicerad: 2015
väglag
1väg|lag
substantiv
~et; pl. ~ 1 en vägs standard för tillfället, t.ex. med tanke på snöhinder: gott väglag; dåligt väglag2 ⟨finl.⟩ vägsamfällighet
Singular | |
---|---|
ett väglag | obestämd form |
ett väglags | obestämd form genitiv |
väglaget | bestämd form |
väglagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väglag | obestämd form |
väglags | obestämd form genitiv |
väglagen | bestämd form |
väglagens | bestämd form genitiv |
2väg|lag
substantiv
~en ~ar väg 1 1lag 1
Singular | |
---|---|
en väglag | obestämd form |
en väglags | obestämd form genitiv |
väglagen | bestämd form |
väglagens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väglagar | obestämd form |
väglagars | obestämd form genitiv |
väglagarna | bestämd form |
väglagarnas | bestämd form genitiv |