publicerad: 2015
vägval
väg|val
substantiv
~et; pl. ~ • ofta bildl.: partiet står inför ett viktigt vägval
Singular | |
---|---|
ett vägval | obestämd form |
ett vägvals | obestämd form genitiv |
vägvalet | bestämd form |
vägvalets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägval | obestämd form |
vägvals | obestämd form genitiv |
vägvalen | bestämd form |
vägvalens | bestämd form genitiv |